Framgång & bakslag
Jag har inte satsat stenhårt, för jag VET att det inte funkar då. Har ändrat små saker i vardagen, och det går bra.
Bla så har jag dragit ner på söta saker. Inga problem att vara utan, men om jag tar bara lite av något så har jag jättesvårt att låta bli att fortsätta äta sen.
Bakade tex en paj häromdagen (rabarber, jättegod!) när vi skulle fika. Det är såå svårt att bara ta en liten bit. Sen vet jag att den ligger där i kylen och frestar mig :-(
Lättar att helt enkelt låta bli helt & hållet.
Så, framgngen är att jag faktiskt har gått ner lite i vikt och ändrat lite saker, och det lilla bakslaget är att jag nog ätit lite för mycket rabarberpaj med vaniljsås.
Nästa gång gör jag portionspajer istället.
Hur vill jag leva?
Vad kan jag själv göra för att nå upp till de önskningar jag har för mig och min familj?
HUR kan jag ändra på saker, och VAD är det jag vill ha?
Jag ska fundera på hur och vad jag vill, och göra en plan för det.
Mitt liv, mina val och mina beslut.
Har jag tid och ork kvar för att lyckas genomföra en förändring? Har jag ork nog att LEVA igen?
Depparedan
Fick brev från Lindex häromdagen, och med det bla en rabattkupong där man kunde köpa valfri klänning på Lindex för bara 199:-
Kanonpris tyckte jag, och idag åkte jag för att ge mig en snygg klänning. Vanligtvis använder jag inte klänning efterssom jag har svårt att se mig själv i det. I min storlek ser klänningar gärna ut som tält. Färggranna cirkustält!
Såg iallafall fram mot att köpa en klänning då jag bestämt mig för att försöka se positivt på mig själv, även fast jag är tjock. Varför inte göra det bästa av det liksom :-)
Ja, inte blev det nån klänning inte. Det fanns inte en enda klänning jag kunde ha. Eller, i ärlighetens namn så fanns det faktiskt EN. En enda klänning, i storblommigt förståss! Den var hemsk. Hellång, mörk, vid och tältlik.
Jag deppade ihop totalt och tog barnen och åkte hem.
Har inte mätt mig på evigheter, men gjorde det när jag var hemma (se inlägg nedanför). Ytterligare en spark i häcken åt rätt riktning kan man lätt säga.
Jag MÅSTE ner i vikt. Snart finns det inga kläder jag kan köpa längre!!
*varför har jag så in i helv*te låg karaktär*
Kan det bli för mycket av det goda?
Tänkte ta lite mått på mig själv, och förhoppningsvis se att omfånget minskar iaf litegrann.
Datum Vikt Midja Bröst Rumpa Lår Överarm Hals
20/5 120,7 123 135 133 76 43 43
3/6 118,8 118 132 127 76 42 42
Tänkte att nästa vägning & mätning om två veckor, så det blir den 3/6 alltså.
*håller tummarna fär att det händer nåt positivt tills dess*
Ja, visst har det hänt lite iaf :-)
Nästa vägning & mätning blir den 17/6. Två veckor dit!
Regn & rusk och Traderapaket
En annan bedrift han urförde igår var första helt blöjfria dagen. Från morgon till kväll var han helt torr, och han var väldigt stolt själv. Kul tycker vi :-)
Jag har sålt en del på Tradera igen, och har packat 22 paket senaste två dagarna. Alla ska skickas med lilla lokala ombudet för Schenker, och han är jätteglad att jag skickar just där. De får ju betalat för varje paket, så idag talade jag om att det blir många fler paket närmaste veckan han får ta hand om.
Just nu har ju Schenker kampanj om man skickar med dem när det gäller auktioner från Tradera, så frakten blir mycket billigare än Posten.
Det har vi självklart inget emot. Tack tack Schenker!
Hade just lagt grejat 20 auktioner till i Traderas ProLister, när datorj*veln bara dör!
SKIT SKIT SKIT!!!!
Jag hatar när den håller på så här, och troligtvis skulle den behöva bytas ut. Efterssom det inte alls är att tänka på just nu så är det bara att hålla tummarna och hoppas att den är snäll när den startar igen.
(det var den, iaf en stund :- )
Jag hann ju både lägga ut auktionerna och skriva det här, så jag ska väl inte klaga.
Nu ska jag fixa lite bilder till några andra auktioner och gå igenom lite tyger till kommande projekt. Kanske nåt till Mors Dag?
Fyndade plagg jag suktat efter länge till barnen, hos en webshop som tyvärr ska stänga. (den enes död är den andres bröd)
Klänning till dottern & t-shirt till sonen. Hade velat ha solhatten till dottern också men den var givetvis slutsåld.
Ungarna kommer att bli jättefina i dem, och sambon som älskar ankor blir nog också nöjd :-)
Tjingeling!
Hemma är där kärleken finns
Jag vet att det finns och jag vet hur det ska vara, och den dan jag flyttar dit så kommer jag att bo där ensam.
DÅ kommer jag att känna mig hemma.
Blommor från trädgårdens äppelträd. Jag älskar äppelblommor :-)
Bröstsmärta & ångest
Jävla faans skit!
Jag HATAR de här jävla plötsliga smärtorna i bröstet. Det bara hugger till, och sen strålar det ut i vänstra armen. Stötvis, starka smärtor som gör att det svartna för ögonen och pulsen ökar. Jag blir yr, och känner mig matt och borta.
Får ångest (såklart!) fast jag VET (gör jag det, egentligen?) att det inte är något farligt.
Har ju kollat upp det två gånger, och de säger att det bara är överansträngda muskler som krampar.
Ja, jag VET att jag är extremt otränad. Varje försök att vara lite aktiv slutar såhär, men när det tom blir så av enklaste vardagssyssla känn det konstigt.
Kan det vara något annat iaf?
Såklart jag är livrädd att det kan vara hjärtat. Jag har ju alla förutsättningar för att drabbas av hjärtproblem.
*STOR övervikt!
*HÖGT blodtryck (160/110) Konstant & obehandlat, efterssom ingen vill ge mig medicin mot det.
*Ärftlighet
*Har varit storrökare, dock numera rökfri sedan 1996. (hurra för mig!)
*Äter "dålig" mat, dvs lite för mycket snabbmat.
*Motionerar ALDRIG! (nej, det är inte tanken som räknas i det här fallet, för DET hjälper inte!!!)
Med allt det här i tankarna är ångesten ett faktum när smärtorna kommer. Ska lägga mig nu för att försöka sova bort det. På måndag får jag ringa läkaren ang det här. IGEN!
Det vore skönt att bli taget på allvar någon gång.
Inte fan vill jag dö nu!
Ang VIKTiga saker
Jag är överviktig. Jättemycket!
Inte bara lite mullig, utan ordentligt tjock.
Jag har ett bmi på 45. (längd 164 cm, vikt 121) Resultatet från en BMI-räknare på nätet blev detta: " Din fetma kan vara livshotande!"
Vem som helst kan nog fatta att det känns förjävligt att se den raden "svart på vitt"!
Iaf, jag vet ju att läget är sånt, och sedan några dagar tillbaka så försöker jag tänka på hur och vad jag äter också. Inte så lätt, men det har gått bra hittills iallafall.
Mitt första mål:
* ner till 115 kilo innan midsommar (bmi 42,8)
.......ett litet steg i taget..........
Var tar tiden vägen?
Ingenting alls, eller iaf inget särskilt.
Dagarna passerar i rasande fart, och jag tycker inte jag gör mer än att gå upp, ta hand om barnen och när de har lagt sig så är jag dötrött.
Har alltid en massa jag har tänkt göra, när barnen somnat, men jag orkar aldrig.
Har påbörjat en större städning/ utrensning här hemma, med tanke på att vi ev vill sälja huset och flytta. Har planer för sånt som jag vill,och som borde göras, varje dag. Oftast blir det bara en bråkdel gjort :-(
Igår började jag sortera barnläder som ska fotas och sen säljas på Tradera, men efter drygt 100 plagg som skulle kollas, fotas, sorteras och vikas, och sen bildredigering på det så gav jag upp.
Dötrött hoppade jag i säng och somnade ganska fort. Har ju haft så i i helv*te ont över bröstet i dag att jag är trött psykiskt också (för jag vet att jag borde ringa läkare ang det, men är livrädd att uppfattas som hypokondrisk)
Från klarhet till klarhet
Igår konstaterade jag att jag faktiskt inte har någon som står mig nära på RIKTIGT. Inte någon mer än den familj jag lever med idag.
Min andra familj, mina syskon med familjer, ser nog inte mig som en lika stor del av familjen som jag sett dem.
Jag gör allt vad jag kan för min familjs skull. Ställer upp så fort jag kan. VILL hjälpa till, och gör det gärna.
Blir bara så ledsen när jag pötsligt insåg att det bara är då de hör av sig. Visst, vi träffas ibland när någon fyller år, men det är väl bara för att det ska vara så. Allt annat socialt umgänge, sånt man har bara för att man VILL, där har jag ingen plats.
Jag och sambon har länge pratat lite lätt om att sälja huset och flytta härifrån, och nu gör vi nog det. Hittar inget skäl att stanna kvar riktigt, och för de pengar vi spar på att bo någon annanstans kan vi göra mycket roligt tillsammans med våra barn. Resa tex :-)
Depp, depp. Idag är det valborgsfirande. De firar tillsammans, vi sitter ensamma.
Barnen somnade tidigt och vi myser med whiskey & film istället. Det funkar det också!
Grått & deppigt
Kunde iofs säkert varit värre, men det kunde absolut också varit bättre. Det blåser och är kallt,och trots ordentligt med kläder så känns det som att det kryper in till skelettet. Jaja, jag ÄR väl kinkig då,men jag gillar det inte!
Helgen har varit bra. Hade systerdottern här som nattgäst, och barnen har haft jättekul tillsammans. Ska säga att hon verkligen är välkommen mycket oftare, och efterssom det fungerar så himla bra så kan ju hennesföräldrar passa på att hitta på saker på tu man hand.
Sambon har börjat måla om garaget, och det blir så mycket finare med ny färg. Man ser ju inte riktigt hur bleknat det blivit förrens man får på nya färgen. Då syns det minsann.
Ser väntar stora huset också, och hela staketet. Det finns att göra iaf, om man skulle få långtråkigt *s*
Äldsta dottern var hit & hälsade på igår. Först var vi och handlade tillsammans (fyndade på Lindex med "ta 2 betala för 1" på alla reasaker. Dessutom 25 % extra rabatt på det, så det blev billigt. Kul att shoppa på det viset.
Efteråt föjlde stortjejen med oss hem. Kul att ha henne här, för det är fan tomt utan henne sedan hon flyttade hemifrån. Småbarnen saknar henne också och blir så himla spralliga när hon kommer.
Kom hit oftare, stortjejen! *saknar*
Kollade på Twilight igår, och den var helt klart sevärd. Inte som jag tänkt mig, men ganska bra.
Idag har jag fyndat på loppis, kikat på nytt staket till vår uteplats, bråkat med barnen (inte så farligt men trist iaf), lämnat vår krockade bil till verkstad, skickat lite paket och ätit på Donken. Inte så vansinnigt spännande mao.
Nu väntar tv och lite småplockande, och sen ska jag nog sy. Kanske.Om jag orkar, och får inspiration. Hmmm.......
Tjingeling :-)
Gungeligung
Istället blev det en gungställning till barnen som de tjatat om länge. Vi hade tur och hittade den för halva priset på Coop Forum.
Hem med den och maten vi köpte, och sambon ut i trädgården för att montera. Barnen hoppade runt honom och var ivriga som sjutton för att få gunga. Sötnosarna :-)
Givetvis fattades det två delar till den, så det vara bara att åka tillbaka till stan. Hemma hade jag hittat en reklam från Sportex med fina barncyklar till bra priser. Vi har ju pratat om cykel till grabben ett tag, och när vi iaf skulle in till stan igen så åkte vi förbi där också.
Det blev cyklar till bägge barnen, och en stegräknare till mamma. Tanken är väl att jag ska vara duktig och röra mer på mig för att må bättre.
kaloriförbrukning och ta tid. Låter bra!
Hemma igen så käkade vi thaimat och sen fixade sambon gungställningen. Tänk att barn kan bli så överlyckliga av nåt sånt enkelt.
Gick iväg till skolan vi bor granne med och lät sonen cykla på skolgården. Lite lättare underlag än en knagglig gräsmatta liksom. Det tog två sekunder så susade han fram som han aldrig gjort annat.
De var två trötta barn som till slut behagade gå hem och hoppa i säng, men trots det så orkade de iaf busa lite.
Jag och sambon skulle städa lite, men hamnade framför tv´n istället, och här verkar vi bli kvar ;-)
Nåja, stök brukar ju iaf aldrig försvinna av sig själv, så det finns nog kvar i morgon också.
Idag, för exakt ett år sedan förlorade vi vår lillkille. I ve 17 tog graviditeten slut, och med den även drömmen om ett nytt litet barn.
♥♥Saknar dig fortfarande, du älskade lilla barn♥♥
Det gör ont när knoppar brister
Man kan dessutom få jävligt ont i kroppen om man ger sig på storstädning av trädgården när man är vääääldigt otränad. Solen sken i förrgår, och vårkänslorna bara kom över mig. Såklart att det skulle städas i trädgården. Det är ju vår :-)
Fram med krattan och spaden. Skottkärran skulle få pumpade hjul och lite olja så den inte gnisslar så förbannat. Kratta, kratta. Gräva, gräva. Hämta jord och fylla krukor. Bära, bära.
Sopa trappan. Fika. Sopa trappan igen, efterssom barnen passade på att hälla ut flera hinkar sand där när vi vuxna fikade.
En kanondag faktiskt, tills jag skulle upp ur sängen dagen efter. AJJJJ!!!!!!!
Nu har jag haft ont i två dygn,och det känns som en hjärtattack eller nåt. Varenda muskel i bröstkorgen krampar.
Fast det är ju fint ute iaf :-)
Idag har jag mest legat på mage i trädgården tillsammans med barnen. När man tar sig tid att se världen med deras ögon, från deras höjd, hittar man massor av saker man inte skulle sett annars.
Idag satt jag och slörensade i en gammal rabatt, och hittade några små sniglar.
Jag visade dem för barnen, som blev helt fascinerade av dem.
Vi la dem på en sten, och låg länge, länge och väntade på att de skulle komma fram ur sina fina små skal. Till slut kom de fram, och de började sakta krypa bort.
Barnen låg blickstilla och bara tittade. De är inte så gamla, bara nyss fyllda 2 resp 3 år, och det här tyckte de var spännande.
Vi tog förståss lite kort på dem också, och såhär ser sniglar "in action" ut :-)
Efter mååånga timmar ute var ungarna skitiga och trötta, så det blev bad, barnprogram och sen mat. Nja,mat och mat, båda somnade innan de fick i sig nåt, så det blev att bära dem upp bara. De kommer att äta retroaktivt i morgon bitti ist.
Nu ska jag fixa fika, och sen sortera bort lite vinterkläder ur hallen, för visst är väl vintern slut för den här gången?
Hmm, såg nyss att klockan dragit iväg, så innan det blir städning så väntar Ugly Betty (säsongsstart idag) och Desperate Housewives. Får väl sortera lite vantar och sånt framför tv´n så gör jag ju iaf lite nytta där också.
Hej svejs :-)
Tråkdag
Ha blir tokförbannad när jag drar upp vissa saker, men när det aldrig blir någon ändring trots att han
lovat & lovat..........
Vissa saker är faktiskt så allvarliga att det krävs en förändring,
och särskilt när det är sånt som hela tiden gör illa den andra. Han lovar att ändra sig, att börja gå hos en psykolog för att ta reda på varför han gör som han gör, men det händer INGET! Nu har det gått mer än fem år sedan han lovade första gången, och jag har tröttnat på att alltid tassa på tå för att slippa problem.
Nu har jag dessutom ett ansvar för barnen, och inte bara för de två små utan även för tonårsdottern med sina depressioner, ADHD, Asperger och bipolära syndrom. Jag måste må bra för att orka ta hand om mina barn.
Att då hela tiden vara osäker på sin partner, att inte veta vad han säger som är sant eller lögn, att inte veta när han brusar upp nästa gång, inte veta när han tar bilen och sticker ...... det är jobbigt!
Jag tycker om honom, verkligen, men kanske inte längre på "rätt sätt". Jag bryr mig, men orkar inte vara 100% engagerad i något som bara tar och tar, slukar all energi och lämnar mig tom och orkeslös, gråtande på toaletten.
Så ska inte livet vara!
Pratade inte med varandra på hela dagen igår, och blev osams på nytt i förmiddags. Åkte trots det och handlade lite tillsammans på eftermiddagen, och sedan lagade jag mat medans sambon var ute och lekte med barnen.
Försöker vara normal tillsammans med barnen men det känns jobbigt att "spela teater". Blää!
Nu är det iaf nattade och jag ska plocka lite här hemma. Skulle ha åkt bort i helgen men jag orkar inte. Orkar inte vara glad och trevlig när det känns så jobbigt inuti. Får bli en lugn (förhoppningsvis!) helg hemma istället, och kanske kan vi åka ut och göra nåt kul med barnen.
Nu ska jag arrangera lite tulpaner i vas, och sen plantera påskliljor i krukor.
Skuldsanering pågår
För att göra en lååång historia mycket kortare så var vår ekonomi grymt mycket bättre för några år sedan, så då var vårt dyra hus och våra avbetalningar inga problem.
Sedan dess har sambon skadat sig och har numera sjukersättning, vilket innebär ca 40% mindre i plånboken.
Nej, vi har inga skulder som gått till kronofogden även om rubriken kanske låter som så, men vi gör också allt vi kan för att slippa det.
Det är tufft, men vi kämpar på.
Idag sålde vi ett av våra små "projekt" (gammal bil) för att kunna betala av lite skulder som släpat lite. Det känns lite trist, men samtidigt såå skönt att kunna lägga bort räkningarna med ett "slutbetalat" på :-)
Nu är det bara att satsa på resten av skulderna.
(fyndade frstn toapappaer idag, på IcaMaxi. Dunis extra mjuka, 6 rullar för 10:-, eller två pkt för 15:-. Okej att det var snöstjärnor på dem, från julkollektionen, men det bryr sig nog inte häcken om! 8 paket blev det, och jag tror jag ska köpa några till i morgon. Många kronor små blir till en stor å..........!)
Idag har vi busat ute och njutit av underbart vårväder. Krokus och snödroppar lyser så fint i rabatterna. I morgon ska vi hämta ris att sätta i utekrukorna,och sen ska barnen få pynta med fjädrar.
Håll tummarna för fint väder :-)
